En annan del av Mexico

Igår hade vi tänkt ge oss iväg på en utflykt. Planen var att åka söderöver, till byn Boca de Tomatlan, där man skulle kunna vandra upp och över ett berg och längs vandringen nå små stränder och badvikar. Dagen började lite avigt med att Frank var på dåligt humör och vi funderade på om det var bättre att vara hemma men vi tänkte att det nog blev bra när vi väl kom iväg och det blev det. Alltid svårt att avgöra vad det beror på och vad som är bästa lösningen. Idag visade det sig dock att vi hade fattat rätt beslut. Så fort vi satt oss i bilen och var på väg mot äventyret sken han upp och var som en solstråle resten av dagen.

Det var verkligen som att komma till en annan del av Mexico. Byn kändes lite som en sömnig strandort i Thailand, lugnt och avslappnat. Vi började vår vandring genom en häftig grön växtlighet med allt från akaciaträd till fikonträd. På vägen såg vi ödlor, fjärilar i vackra färger, krabbor och pelikaner.

Efter cirka två timmars vandring kom vi till den första stranden. Sagolikt vacker. Nästan bara mexikaner. Efter ett välbehövligt och svalkande bad ville jag gå vidare och upptäcka nästa strand. Får erkänna att jag är lite rastlös….det är nog Jonsson-generna tror jag:-). Jag vet ju att gräset inte alltid är grönare..men ändå. Då är det tur att jag har Robban, han förstår mig, försöker inte ändra mig men ler och skojar om det så att jag får ett lugn i kroppen, det måste vara kärlek.

img_4828img_4818

Efter en stund på stranden med slappande och sandslottsbygge fortsatte vi en bit längs kusten. Vägen gick högt upp med branta väggar rätt ner i vattnet, oftast utan räcken så man fick ta det ganska försiktigt. Till slut började det skymma och vi beslöt oss för att vinka på en taxibåt och ta oss tillbaka till byn där vi startade. Känns så lustigt när man åker båt tillbaka och turen som man gått i flera timmar plötsligt tar 10 minuter. Vi satte oss på en strandbar med fötterna i sanden och smuttade på läskande jordgubbsslush och frukttallrik. Kändes som en riktig semesterdag.

img_4821

Med färska ögon

Det är verkligen intressant att notera skillnader mot hemma nu när man fortfarande har ganska färska ögon. Igår kikade vi alla tre på ”Världens sämsta indier” och Frank poängterade, ”det är ju som vi har det, annorlunda och konstigt men också bra”. Stämmer ganska bra. Det är annorlunda och konstigt men det är också kul och enkelt.

Jag tänkte igår att jag skulle besöka en pappershandel för att handla lite julpapper och pyssel och ville gärna gå till en lokal butik (istället för att handla på stora shopping malls) dels för att stötta familjer som driver företag här och dels för att det är ett charmigare sätt att handla. Jag hade snappat upp en butik som skulle ligga några kvarter inåt landet men när jag kommer till adressen hittar jag ingen butik. Det är i och för sig inte så konstigt för det är sällan adresserna stämmer exakt med kartan men tycker att jag är på rätt plats. Frågan en kvinna på gatan (använder min spanska för första gången på riktigt) och hon berättar att jag är rött och pekar in på en öppen dörr precis där jag står. Ingen skylt, inget skyltfönster, bara en dörr in till ett rum på 15 kvadrat. Väl inne ser jag att de har precis allt, papper i alla möjliga färger, klistermärken med alla möjliga motiv, snören i alla former och färger. Har nog sällan sett en så liten butik med så mycket innehåll. I butiken står kvinnan och mannen som drivit butiken i mer 30 år och har all tid i världen för att jag, på spanska, ska få fram vad jag önskar. Sådan lycka att kunna säga vad jag vill på deras språk. När jag lämnar butiken är jag fylld av energi och glädje över ett så fint möte.

Efter pappershandeln besökte jag en handelsträdgård på vägen tillbaka. Jag trodde mest att de hade lite plantor utmed vägen men det visade sig när jag kom in att det var en oas (i storlek med Zetas Trädgård) med prunkande grönska innanför porten. Här och var hade man ställt ut små bord där man kunde slå sig ner och spela backgammon.  Jag köpte en växt och en kruka men var tvungen att kila över gatan för att ta ut pengar. Väl tillbaka har de planterat växten till mig och lagt i fina stenar, så gulligt och så vackert .

De kanske inte är världens snabbaste här men de vet vad äkta service är och de har absolut hjärtat på rätta stället.

Magisk solnedgång

Igår kväll efter maten tappade Frank och jag all energi. Vi har båda varit lite krassliga och har väl inte riktigt hämtat oss helt ännu. Första impulsen var att slänga sig i soffan, slökolla på telefonen och sannolikt bli ännu tröttare. Robban drog som tur ut var ut oss på en kvällspromenad på stranden där det denna kväll var en extra magisk solnedgång.

img_4679

Vi dansade, lekte och tog kvällsdopp i det ljumna vattnet och vi kunde alla känna att energin kom tillbaka.

Hade precis ett fint samtal med min vän Cissi och hon påminde mig om att verkligen, nu när jag har lite distans från allt, passa på att reflektera över vad som ger just mig energi, och detta var just ett sådant ögonblick.  Vi tre tillsammans, havet, och solnedgången.

Små saker gör stor skillnad

Visst är det så, att det är just de små sakerna som verkligen gör skillnad. Har noterat flera sådana händelser på sistone.

När vi var på kalas nyligen sprang de andra barnen runt och lekte och pratade på spanska. Frank vågade till en början inte gå fram men tittade på med dem stora ögon. Några timmar senare spelar barnen ett fotbollsspel som ät utställt på gräsmattan. Frank tar till slut mod till sig och går fram till fotbollsspelet. Samuel, en av hans kompisar på förskolan puttar på sin pappa och säger ”akta dig pappa, Frank vill vara med”, hans pappa gör plats och Frank glider in på platsen bredvid Samuel. Frank tittar på Samuel med ett stort leende på läpparna. En liten men ack så betydelsefull gest från Samuel.

Andra små händelser som betyder mycket är alla fina mail, meddelande och videosamtal med vänner, familj och kollegor. Att få veta att de man tycker om har det bra, att få ta del av vad som händer i deras liv, att prata och samtidigt se varandra gör att man känner sig närmare och jag känner att jag blir så glad, upprymd och inspirerad efter dessa kontakter. Ibland känns det som att det är lättare att ge och få uppskattning när man är på distans från varandra, antagligen för att man påminns mer om att man saknar varandra och inte tar varandra för givna. Ska försöka komma ihåg detta när jag kommer hem igen, krävs så lite men ger så mycket att verkligen uttala och säga att man tycker om någon och hur mycket man uppskattar den.

Att efter en första tid av osäkerhet och ovilja att gå till förskolan, se sin lilla kille springa in på förskolan och nästan glömma att säga hej då. Och att han senare på dagen kommer utspringande glad, inspirerad och vill dela med sig av vad som hänt. Känns som en sten lättar från hjärtat och man blir lätt som en fjäder.

När vi väl ger oss utrymme att se dem och vara närvarande så finns det så många fina små stunder och händelser som ger så mycket värme, trygghet och glädje.

Vår lilla sjukling

Den här veckan har Frank varit riktigt dålig, hög feber och en envis hosta. Robban har haft Clinic vilket innebär långa dagar och sena kvällar med förberedelser. Jag har försökt kombinera jobb med legobyggande/ritande/pokemon-fighter/spel och mys med min lilla sjukling. Franks influensa sammanföll tyvärr med att kyl och frys gick sönder och fick tas på lagning så vi har fått ta oss iväg till fik och lunchhak för milkshakes, smoothies och mat. I byn har jag nu hittat ett mysigt fik, El Café de Bucerias, med gott kaffe och goda milkshakes och en väldigt trevlig food truck med Poké bowls, Acai bowls och färskpressade juicer, gott.

Igår kväll fick vi äntligen kyl och frys tillbaka nu kan vi  ha kylda drycker och mat hemma igen och i natt fick vi alla äntligen sova gott. Vi har mest varit inne på dagarna eftersom det är så varmt men på kvällarna när det svalkar lite har vi tagit oss ut och njutit av de fina solnedgångarna. Ha en fin helg!

img_4458

 

Att få saker gjorda eller inte..

Något vi svenskar är väldigt bra på (nu generaliserar jag, väl medveten om att det finns undantag…) är att få saker gjort.  På ett sätt är det ju en jättebra egenskap, att vi är effektiva och att nyttjar vår tid väl för att hinna med allt vi vill.  Samtidigt upplever jag att det hos många, inklusive mig själv ibland, skapar en väldig stress och ett slags ”det är mycket och jobbigt nu men vi ska klara det – attityd”, det är som att vi ska kämpa oss igenom livet. Puh, äntligen helg och vi kan pusta ut. I vårt samhälle är vi ofta väldigt duktiga på att berömma varandra men då handlar det väldigt ofta om en uppskattning av prestationer men frågan är om vi är lika bra på att ge uppskattning och komplimanger för att någon är en god medmänniska, någon tar sig tid, sätter sig in i din situation/dina tankar/känslor eller ger dig slack när du mest behöver det.

Jag har tänkt på detta extra mycket här när man fått lite distans och då mexikanarna (nu generaliserar jag igen…) är väldigt dåliga på att vara just effektiva och få mycket gjort. De är dock väldigt bra på att vara närvarande, umgås med sina nära och kära, låta saker och ting ta den tid det tar, det som inte hinns med idag kan göras en annan dag. Det känns som att de verkligen lever alla veckans veckodagar. Ibland skulle jag nästan tro att människor här, trots att många har det ekonomiskt tufft, ändå är lyckligare och mer harmoniska än vi är hemma. Jag har ju inte sett eller gjort en studie på det här så jag kan inte veta såklart, jag bara spekulerar. Kanske att vädret också spelar in, kroppen blir mer avslappnad och det är även svårt att göra saker snabbt när det är varmt. En annan orsak kan vara just att de värdesätter och prioriterar tid med sina nära och kära, att det finns starka familje- och vänskapsband vilket skapar trygghet och gemenskap, viktiga faktorer för att vi ska må bra och trivas med livet. Och även om inte saker går snabbt här så gör alla något, de kanske inte får så bra betalt men folk verkar hellre göra något, känslan av att bidra, än ingenting alls, och många verkar vara beredda att ge de som behöver hjälp i en form eller annan. Det är som att folk här verkligen känner ett genuint ansvar för sina medmänniskor. Det tror jag också är en faktor som ökar lyckan och välbefinnandet.

Så i söndags levde vi fullt ut som mexikanarna. Vi åt en lång frukost/brunch, pratade, lyssnade på vågorna, sorlet från alla samtal och musiken som strömmade ur högtalarna. Sedan gick vi alla tre och fick en underbar massage på stranden, Frank älskade det. Dagen fortsatt i samma lugna takt, vi badade, slappade, åt och hängde tillsammans. Mer Mex-attityd till folket!

Ombytta roller

Livet här i Mexico har inte bara inneburit en förändring av miljö, kultur och klimat.  En stor förändring för mig och Robban är att vi även har bytt roller. Det är annorlunda, nyttigt och lite utmanande. Här är det Robban som åker iväg till jobbet, har kollegor, måste förbereda sig för dagen därpå när Frank somnat och ibland är så där disträ som också jag kan vara hemma ibland.  Jag å andra sidan jobbar hemifrån, styr upp dagen på egen hand, har kollegorna på andra sidan Atlanten, och när jag har hämtat Frank från skolan klockan 14 är det fullt fokus på vår tid tillsammans. Vi leker, badar, pratar om livet och skrattar mycket. Jag känner att jag ser honom på ett annat sätt bara efter den här första månaden här. Jag ser nya sidor, får höra hans tankar och ta del av samtal som kanske kommer just när man får så mycket tid att umgås. Det känns lyxigt.

Ni som känner mig vet ju dock att jag har ett ganska stort behov av att det händer saker och att få prata med lite folk ibland. Som tur är har jag en hel del telefonmöten i jobbet men bitvis känns det ändå lite ensamt.  Därför kändes det extra kul att jag kommit igång med yogan som jag cyklar till två morgnar i veckan. Det är som Bikramyoga, cirka 35 grader i rummet och fläkten tycker yogaläraren kan vara av för då blir man mjukare i kroppen, inget jag har känt av ännu men det kommer väl :-).

Igår hade Robban och jag även vår första spansklektion här hemma på balkongen. Vår lärare heter Thania, hon arbetar som lärare i engelska på högstadiet här. Efter en och halvtimme snurrade det ordentligt i huvudet och man inser att hjärnan inte har riktigt lika lätt att komma ihåg saker som när man pluggade senast, runt 25.  Thania hade med sig sin dotter Isabella som är 8 år. Isabella, precis som Frank,  håller på att lära sig engelska i skolan, så de kom igång att spela spel och leka med Pokemon tillsammans och hade jättekul. Det var en bra stund för oss alla tre och vi ser redan fram emot nästa onsdag.

Här & nu – Hemma & Borta

I morse pratade vi om minnen och vad vi saknar hemma. Frank saknar vårt hus och sina leksaker ”och så skulle det vara kul om mina kompisar kunde vara här och bada och surfa med mig”.

 

Tystheten kom jag på att jag saknar. Det är nästan alltid helt tyst där vi bor hemma på Ingarö, ibland hörs ljudet av löven i träden när det blåser och på sommaren kan man höra en och annan motorbåt långt borta på vattnet men annars är det helt tyst. Här är det ganska mycket ljud, bilar svischar förbi (husen är dåligt isolerade), musik spelas nästan överallt (på apoteken, i matbutiken, hos grannen), folk pratar gärna mycket och länge, de två sistnämnda är ju oftast trevligt men ändå, alltid ljud.

img_2035

När vi väl åker hem kommer det säkerligen vara flera saker som vi kommer att sakna här. Robban kom att tänka på en så enkel sak som att gå över vägen för att handla det mest akuta eller att ta cykeln 10 minuter in till byn för att äta god mat som inte kostar så mycket vilket gör det så enkelt att gå ut. Att folk bjuder in till fester där man kommer när det passar, går hem när det passar, tar med den man vill och allt är i stort väldigt opretentiöst.

 

 

Men varför är det ofta så att man tänker på det man inte har istället för att tänka på det man har? Oavsett var man är finns det ju alltid en massa saker att uppskatta. Att vara här och nu är för mig alltid är en utmaning. Men jag övar mig. Frank är min mentor och väldens bästa lärare, Robban är också något av en expert på området för att inte säga alla mexikanarna här. Så det finns hopp, kanske även jag kommer att lära mig så småningom.

 

Fiestas de toda la semana

Den här veckan har det varit en massa festligheter, speciellt för Frank. I onsdags var det Halloween-party på förskolan. Alla barnen kom utklädda och möttes på morgonen av spöklika fröknar. Ute på gården var stolar uppställda och det blev Halloween-show och därefter bjöds alla barnen in i spökhuset (förskolan), där det bjöds på både bus och gods.

img_4173

När jag hämtade Frank kom på eftermiddagen kom han ut med ett stort leende på läpparna och en stor påse godis. Alla föräldrar skulle skicka med sina barn en kasse med godis att dela ut. Det är väldigt mycket sötsaker som gäller här…alldeles för mycket enligt vår smak. Häromdagen bestod lunchen av Malasada (en bulle med socker på) och lite melon….Nästa dag chokladmjölk, fil med smarties i……Får bli ordentlig detox när vi väl är hemma igen.

På fredagen var det Dia de Muertos (de dödas dag). Alla barnen fick tidigare i veckan hem en trätavla med en skissad bild av en dödskalle. Denna skulle sedan utsmyckas och målas och tas med tillbaka till förskolan på fredagen för att vara med i förskolans dödskalle-tävling. Vi samlade snäckor, målade, gjorde halsband och glittrade dödskallen. Allas bidrag sattes upp runt det ordnade altaret där godsaker för att hedra de döda sattes upp. Allt från malasadas, till frukt, vatten, kakor och utsmyckningar lades på altaret. Och såklart fick man en egen utsmyckad marshmallow innan man gick hem..

På väg hem från förskolan svängde Frank och jag förbi den kombinerade postbutiken och busstationen. Jag behövde skicka ett paket för jobbet till USA. Att skicka ett paket med tandkräm till USA visade sig vara en komplex och svår uppgift och det krävdes fem intensivt arbetandes spanjorskor för att få iväg paketet. Hela processen kom av sig lite när en kollega kom in för att börja sitt pass och skulle visa sin nya plånbok hon hade köpt, då avstannade processen i 10 minuter och sedan hade en massa data försvunnit så då var det bara att börja om. Med de log och jag log och efter en timme och en kvart var allt klart (adresslappen satt fortfarande inte på paketet men de sade att det var inga problem..). Väl hem fick vi svalka oss med frusen frukt och poolbad.

När syrran var här fick hon ihop många yoga- och massagepass, själv har jag inte riktigt hunnit komma igång. Har varit så fullt upp med ny förskola och mitt eget jobb men imorse tog jag mig i kragen. Jag åkte till Sayulita, surfbyn norr om oss, där jag hade läst att de hade ett fritt öppningspass idag. Jag kom till en oas av palmer och en yogastudio, Paraiso Yoga, under ett halmtak. Passet var en introduktion av olika pass så allt från riktigt fysisk yoga till mer stretch och meditation och avslappning. Riktigt skönt.

img_4221

Jag har ju tidigare berättat att de kör som galningar här utan någon som helst säkerhet. Många sitter på flak där bak i väldigt höga hastigheter. Killen nedan verkade ju i allafall gjort det bekvämt för sig :-).

img_4214

På eftermiddagen idag var Frank bjuden till sitt första kalas här, ett pool-kalas. Hans förskolekompis Samuel fyllde 5 år. Klockan 14 skulle kalaset börja och vi blev lite sena men fem över två var vi i allafall på plats. Frank frågade var alla barnen var och vi kikade runt poolen och matplatsen med stolar och bord under halmtak. Till slut hittade vi en person som visade sig vara Samuels pappa. Han hälsade oss välkomna och bad oss slå oss ner. De andra skulle komma snart sade han. Det var väldigt varmt så vi hoppade i poolen och badade. Efter en stund kom Samuel i och lekte han med. Vid tre-fyra-snåret började de andra gästerna droppa in. Alla kom med syskon och föräldrar. Först ville alla bada, sedan bjöds det på krispiga grönsaker med chili och dryck. Därefter rullades tacos-vagnen in med massa goda tillbehör. Sedan blev det lite paus med hopptorn och fotboll och mer öl. Därefter rullades glassvagnen in där det fanns alla sorters fantastisk glass och sorbet. Sedan var det dags för piñata och godisregn.

img_4291

Lite mer bad, lek och pyssel i form av garnering av nybakade kakor. Sedan cupcakes och sång. Och så bad igen. Allt som allt tror jag vi var mellan 50-60 gäster och som alltid här spelas hög musik samtidigt som man sjunger och pratar om vartannat.

När vi gick hem efter många timmars kalasande sade Frank att exakt ett sådant här kalas ville han ha i Sverige nästa sommar, precis allt som Samuel hade på sitt kalas…..ja men det är väl enkelt fixat….

img_4302

Det är mycket som är bra och spännande här men många saker är ju även väldigt bra därhemma. Vi tänker mycket på er alla och saknar er såklart massor.❤️

Orkanen Willa & Roadtrip till Tequila

Det blev en intressant tur till förskolan i måndags, först punktering på däcket vilket gjorde att jag och Frank, klädd i sin vita piké som man ska ha på måndagarna för att hedra landet och med matlådan från Ingarö-kusinerna i handen,

img_4099

fick springa den sista kilometern i den 30-gradiga värmen. Väl framme fick vi veta att förskolan skulle vara stängd p g a orkanen Willa. De rekommenderade oss att bunkra upp med mat och vatten och tejpa rutorna i stora kryss för att hindra dem gå i småbitar under orkanens framfart. Framåt kvällen bedömdes Willa ligga på nivå 5/5 och eftersom vi bor precis vid stranden och havet började vi, främst Nina och jag, bli lite oroliga för att bo kvar. Vi bestämde oss för att ge oss av några timmar inåt i landet och hittade ett hotell i den lilla byn Tequila, ca 3 timmar bort.

img_3848

Vägen till Tequila var bitvis ganska dålig, regnet öste ner och det blev vattenpölar i de stora groparna på vägen. Bilens lyktor lyser väldigt svagt och vägarna har inga vita markeringar eller räcken så det gick ganska långsamt. Det var mitt i natten när vi kom fram. När vi vaknade på morgonen såg vi vilket mysigt hotell vi hamnat på. I matsalen kunde man se de stora tunnorna som används då de gör Tequila och vi förstod snart att hela byn omges av agaveplantor som används för att göra Tequila. Efter lite jobb gick vi ner till marknaden bakom kyrkan där de stod och lagade tacos på vagnar. Varje tacos kostade 5 kr och det var bland det godare jag ätit med tomat/koriandersalsa, guacamole och såser i olika styrkor. Frank tycker majsbrödet de serverar här smakar lite annorlunda så han håller sig gärna till köttet. Efter lite mer jobbande på eftermiddagen gav vi oss iväg för lite tequila-provning och middag. Vi provade 8 olika tequila, från huvudgrupperna a) ljus tequila b) guld-tequila (ljus tequila som färgats) c)Reposado (lagrats kortare tid i ekfat) d) Añejo (lagrats längre tid på ekfat), den sista smakade som en riktigt god avec.

 

 

Nivån på stormen sänktes från en 5:a till en 3:a och vi begav oss hemåt efter två dagar i Tequila. Nu fick vi se de vackra vyerna och den gröna lummiga vegetationen som dolt sig i mörkret på vägen dit. När vi bara hade 45 minuter kvar blev det totalstopp i trafiken och efter några timmar helt stillastående beslöt vi oss för att svänga av ner mot byn Lo de Marcos. Det visade sig vara en riktigt gullig liten by med en lång fin sandstrand. Vi stannade i flera timmar, byggde sandslott och badade och lekte i de stora vågorna. Sedan hittade vi en restaurang, Mr Ribs, där de stod ute och grillade supergoda ribs.

 

Vi fick höra att det varit en tragisk olycka där en buss fått väja för omkörande bilar. Bussen körde ner i ett stup och åtta människor dog och många skadades, så oerhört sorgligt. Tyvärr inte förvånande, de kör ganska vårdslöst på väldigt dåliga vägar.

Väl hemma igen hade byn klarat sig ganska bra genom stormen. En del översvämningar i de mer fattiga delarna men det finns ett stort antal hjälporganisationer och människor här verkar bra på att hjälpa till när det behövs, både med pengar och fysiska insatser. Torsdag och fredag blev vanliga skol-/jobb-dagar, skönt att hinna få undan lite.

På fredagseftermiddagen skulle vi ut och provsegla en nyfixad segelbåt på klubben där Robban jobbar. Väl i båten upptäckte vi att någon hade tagit bort storfallet och satt dit ett tillfälligt lite snöre så vi fick nöja oss med att segla med focken. Blev ändå en fin tur med lite svalkande vindar, bad från båten och på vägen tillbaka fick vi se hoppande delfiner.

 

Igår när Nina skulle på yoga gav vi oss iväg för att hitta cyklar i Puerto Vallarta. Vi hittade en superbra butik, Xisco Bikes, direkt. Till mig fanns en framdämpad mountainbike från förra året med bra pris och Robban hittade en liknande som vi fick rabatt på för att vi köpte två. Känns jättekul att vi nu kan ta oss fram alla tre på cykel.

img_4067

Vi hittade också en body board till Frank som han invigde på eftermiddagen. Han lekte lite i vågorna och vi skickade iväg honom när det kom en större våg. Vid ett tillfälle insåg vi inte hur stor vågen var och skickade iväg honom, han surfade i världens fart hela vägen in till stranden. Vi blev lite rädda men sedan ser vi Frank skutta upp på stranden med världens leende på läpparna – ”Jag surfar!”

img_4095

På kvällen gick vi in till byn för god italiensk mat på Toscana Mia och jag fick min favoritefterrätt, Affogato.

img_4094