En annan syn på livet

Vi har alla läst Camillas inlägg om hur man ser saker ur ett annat perspektiv när man som vi, är iväg och lever i ett annat land med annan kultur, sedvänjor, klimat och prioriteringar. Men det är inte denna andra syn på livet jag tänkte skriva om, utan med min mer praktiska läggning blir det helt enkelt min syn på livet. Är man Kjellénare i grunden vill man ju inte blotta sig totalt, ni kommer därför få hålla tillgodo med min syn på livet här i Mexiko.

Den korta versionen går såhär ”Gå upp-gå till jobbet-jobba-jobba-äta lunch. Samma sak händer imorgon”. Det låter kanske lite tragiskt när Ebba Grön beskriver det, men det är faktiskt både kul och utvecklande och långt ifrån tristess. Dessutom är jag ledig alla kvällar och i princip alla helger, något som mer är undantag än regel när vi är hemma i Sverige.

havet

Jag hade tidigare en kortare period i livet då jag tänkte att jag skulle växa upp och skaffa mig ett riktigt jobb, men vi vet ju alla hur det gick… Jag trivs verkligen med att jobba som coach, jag känner att det är meningsfullt och jag har världens bästa arbetsplats, havet. Så lång skiljer sig inte jobbet här i Mexiko så mycket från jobbet i Sverige. Skillnaden här är att jag är en del av något större, jag är inte lika ensam i min roll som coach utan jobbar nära flera andra coacher och vi hjälps hela tiden åt att utveckla varandra och vår coaching-metodik. Vi ger ständigt varandra feedback och jag känner verkligen att jag har utvecklats under tiden här. Kul att jobba på ett ställe där man hela tiden ser utvecklingspotential i allt och alla, det går alltid att förbättra saker och man nöjer sig aldrig med att något är ”bra”. Måste också säga att det är rätt skönt att vara heltidsanställd, jag vet att jag kan lägga den tid jag behöver för att göra upplevelsen så bra som möjligt för de jag coachar.

Vi har verkligen haft en underbar tid här i Mexiko, även om det är först nu på slutet, med hemresan runt hörnet, som man verkligen börjar inse hur bra vi har det. Trots detta känns det som vi alla är redo att komma hem, inte för att vi nödvändigtvis känner oss klara här, utan mer för allt det härliga därhemma och alla underbara vänner och familj.

Till sist vill jag passa på att tacka min underbara fru, hon får fram det bästa ur mig, stöttar mig i vått och tort och utan henne hade vi aldrig fått möjligheten till detta fantastiska äventyr!

IMG_3563

/Robban

PS: Vi har redan beslutat att det inte blir någon fortsättning här i Mexiko till nästa säsong, men bollen är redan satt i rullning för nästa äventyr…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s