La Ciudad de México

Jag sitter på terrassen på hotellet där jag bor. Det är lördag kväll, på avstånd hörs svag musik, en dialog på spanska och några syrsor. Jag kan inte riktigt förstå att jag befinner mig i en stad med 9 miljoner invånare.

img_8390

Mexiko City har verkligen överraskat mig på ett positiv sätt. Egentligen är jag ingen storstadsmänniska men en del städer är verkligen fascinerande. De flesta gator kantas av träd och blommor och det finns gott om stora vackra parker där man kan strosa omkring och slå sig ner på en vacker bänk. Staden känns levande men ändå lugn. Precis som i Bucerias (där vi bor) är tempot och attityden helt fantastisk och detta trots att så många människor delar och ska ta sig fram på en begränsad yta.

Resan hit hade tre syften; jobb, träffa gamla vänner och få en bild och känsla av huvudstaden i det land vi valt att bo i under åtta månader. Tack vare de två första punkterna fick jag också tips som är värdefulla både för jobbet och för mig privat.

En av höjdpunkterna var marknaden Bazar del Sábado i stadsdelen San Angel. Halva marknaden var inuti en vacker gammal byggnad där alla handlare hade sin egen lilla del och andra halvan var utomhus. Så mycket vackra saker. Keramik, kläder, kryddor, smycken och mycket annat. Många av handlarna stödjer människor på landsbygden genom att vara där och representera dem.

En annan höjdpunkt var att träffa Andres och Ramon, som jag lärde känna i Montreal när jag var där och pluggade för många år sedan. Trots att det var så länge sedan vi sågs kändes som igår vi satt där och pratade på en förfest i närheten av universitet.

b1b238fd-68a1-4da9-8bb0-7e58c0bd5f33

Vi klarade snabbt av de mer praktiska frågorna och hoppade sedan in på spännande diskussioner om klimatet (vissa av oss mer optimistiska än andra huruvida det finns en lösning eller om världen som vi känner den måste kollapsa för att det ska ske en förändring), politiska förebilder (känns som att det i så många länder saknas tydlighet och personer som faktiskt vågar ta ställning, som ger en känsla av äkthet och som man kan känna förtroende för), och sedan mitt favoritämne, filosofi. Vi pratade om huruvida det finns någon egentlig verklighet utanför våra egna tankar och vad som gör en handling värdefull (avsikten eller resultatet eller måste det vara både och..) etc. Love it.

Vi pratade också om teknologin. På många områden har den fört samhället och oss individer framåt men jag upplever att den också har en baksida. Den har möjliggjort att vi idag så enkelt kan ha kontakt med många människor världen över men gör den oss, eller kanske är det vårt sätt att hantera den, mer ensamma? Är vi lika närvarande i ett rum med andra människor? Odlar vi djupa relationer? Får relationerna ta tid? En av mina kollegor brukar säga att det där med kvalitetstid det är bara skitsnack, det som behövs är kvantitetstid, mer tid tillsammans helt enkelt.

När man är på egen hand och tystnaden får ta plats, kommer så mycket tankar, reflektioner, idéer, vissa positiva och andra mer utmanande. Jag gillar det. Jag behöver det. Tror vi alla behöver det, att bara få vara med sig själv och med avsaknad av allt brus som stoppar våra tankar från att växa och utvecklas.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s