Farväl i Skåne

Mycket känslor, tankar och minnen under dessa knappa tre veckor som jag varit i Skåne.

På planet över till Sverige var jag helt tom, jag satt bara och stirrade rakt framför mig hela vägen till Sverige, jag var nog i någon form av chock. Pappa har ju varit med om så mycket de senaste 10 åren och varje gång har han bara borstat av sig och fortsatt framåt., alltid framåt. Tröttare för varje år men med samma positiva inställning. Han har alltid hittat glädjeämnen och valt att fokusera på dem istället för de begränsningar livet medförde honom ju äldre han blev. Det var som en vän till pappa beskrev, ” Jag träffade honom ofta på ICA Maxi och där kom han med sin kundvagn och fick ta tre steg i taget för att orka, men trots det med ett ledande på läpparna och med bus i blicken och med några omtänksamma ord på vägen. Och där kom jag från en löprunda på Järavallen och tyckte dagens runda var lite seg och hade beklagat mig för min fru. Folke gav mig perspektiv och han var en sann inspirationskälla för hur viktig ens inställning till livet är.” Livet ska levas fullt ut så länge det går, det var nog pappas devis.

IMG_0599_f

Jag minns inte mycket av min mammas begravning. Pappa fixade allt och jag var som i ett töcken av tomhet, sorg och tårar som aldrig ville ta slut. Den här gången var det annorlunda. Jag och mina systrar planerade och gjorde alla förberedelser tillsammans. Visst har vi gråtit mycket, men också pratat om alla vackra minnen och skrattat åt roliga situationer och vad pappa skulle sagt och gjort. Vi pratade mycket kring hur vi skulle göra begravningen så fin och ljus som möjligt, såsom pappa önskade. Vi fick förmånen att träffa fantastiska människor längs vägen. Annika, på begravningsbyrån var en av dem, så varm, lugn, omtänksam och så engagerad. Tog emot oss kvällstid och vi fick ringa henne dygnet runt vid frågor och funderingar. En eftermiddag träffade vi Eva, prästen, också en underbar person. Vi satt i många timmar i pappas hus och pratade om pappa och våra minnen av honom och sedan gled vi in på diskussioner om livet och hur vi väljer att leva det, en väldigt fin eftermiddag. Eva skrev knappt ner ett ord under de timmar vi pratade men berättade många detaljer från denna eftermiddag på begravningen. En väldigt fin egenskap att kunna lyssna med sådan närvaro.

Vi bestämde oss för att höra av oss till alla kontakter i pappas telefon samt de som fanns i hans adressbok för att meddela om hans bortgång. En del av personerna känner vi eller känner till, andra var för oss okända personer. Detta var nog det bästa vi gjorde. Alla ville dela med sig av sina fina minnen med och av Folke och jag blev så rörd. Inte visste jag att han hade en sådan viktig och stor plats i hjärtat hos så många människor. De vi kontaktade blev också så tacksamma för att för att vi hörde av oss personligen. Detta är något jag ska ta med mig till andra, liknande situationer, det personliga mötet är så viktigt, och att få känna sig personligt inbjuden.

Mycket av tiden gick till planering av begravning och möten med människor, fysiskt eller på telefon. Det kändes som att dagarna gick så fort men att tiden stod stilla. Det som inte är väsentligt får inget utrymme och alla sinnesintryck blir så skarpa, det är som att förlusten och sorgen får en att verkligen stanna upp och känna livet till fullo. Frank följde med mig på nästan alla möten och har fått se alla mina tårar, jag vet inte vad jag skulle gjort utan honom. Han är så klok och så underbar. Min alldeles egen coach. När det var dags för sista avskedet av pappa i S:t Olofs kapell i Lund ville Frank rita en teckning till morfar. Han satt först länge och funderade och sedan ritade han länge länge. När jag sade att det var dags att gå så sade han:”Mamma, vi kan inte ha bråttom, att rita kärlek tar tid.”På teckningen fanns Frank, jag och morfar (med en stor mun då han alltid var glad), smultron och rabarber som Frank brukade plocka tillsammans med morfar på sommaren, en snöboll (så att morfar minns att han dog på vintern), mina tårar, morfars katt, solen (som alltid ska skina på morfar) och Franks kanelbulleaffär (så morfar kan komma och fika när han vill).

img_6679

Ibland bröt vi oss ut ur bubblan av minnen, sorg och planering och lät livet som är här och nu ta plats. Frank och jag var på hinderbanegympa för barn och vuxna på Gerdahallen i Lund (mycket nostalgi från studenttiden, t o m samma instruktör…). Systrarna och jag åkte till kallbadhuset i Bjärred och bastade och badade i det 2-gradiga vattnet. Jag och Cissi gick en långpromenad längs havet och pratade om allt mellan himmel och jord. Frank fick hänga med både ”små” och ”storkusiner” vilket gjorde honom så glad. Alexander (Franks kusin)och Lotta, min syster, fyllde år under tiden vi var i Skåne och vi passade på att umgås och göra något ihop dessa dagar, fina stunder med familjen.

Begravningen blev precis så fin och ljus som vi hoppats på. Prästen pratade om Folke och livet på ett så fint sätt, tror det berörde många som var där. Solosången var också fantastisk. Och att efteråt se alla människor prata om pappa och dela minnen och hur de kände honom. Sorlet. Jag hade förberett ett tal men visste inte om jag skulle kunna prata men kände mig just då ovanligt lugn och samlad och det kändes viktigt att få säga några ord. Pappa gjorde under de senaste åren inlagda gurkor från sin mammas recept, och åkte runt och delade ut till de han kände. De var väldigt populära så produktionen gick het om somrarna. Vi upptäckte att det fanns en del burkar kvar i förrådet så dem fick de som ville ta med sig hem, tillsammans med godis från BUBS, kusinernas godisfabrik (de som gör hallon/lakrits-skallen). Det var visst prästens favoriter, så hon fick ett gäng påsar med sig hem.

 

 

img_6791

Jag är så rörd, varm i hjärtat och tacksam för alla som kom på pappas begravning. För min familj, storfamilj, släkt och vänner.  För alla fina meddelanden, samtal och omtanke jag fått. Det har betytt så mycket för mig.❤️

Saknaden av min varma, generösa, positiva, omtänksamma, busiga, smarta, drivna och underbara pappa kommer att bli stor.  Jag ska göra mitt yttersta för att ge Frank lika mycket kärlek, närvaro och trygghet som han gav mig.

Frank_nalle

 

2 reaktioner till “Farväl i Skåne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s