Att få saker gjorda eller inte..

Något vi svenskar är väldigt bra på (nu generaliserar jag, väl medveten om att det finns undantag…) är att få saker gjort.  På ett sätt är det ju en jättebra egenskap, att vi är effektiva och att nyttjar vår tid väl för att hinna med allt vi vill.  Samtidigt upplever jag att det hos många, inklusive mig själv ibland, skapar en väldig stress och ett slags ”det är mycket och jobbigt nu men vi ska klara det – attityd”, det är som att vi ska kämpa oss igenom livet. Puh, äntligen helg och vi kan pusta ut. I vårt samhälle är vi ofta väldigt duktiga på att berömma varandra men då handlar det väldigt ofta om en uppskattning av prestationer men frågan är om vi är lika bra på att ge uppskattning och komplimanger för att någon är en god medmänniska, någon tar sig tid, sätter sig in i din situation/dina tankar/känslor eller ger dig slack när du mest behöver det.

Jag har tänkt på detta extra mycket här när man fått lite distans och då mexikanarna (nu generaliserar jag igen…) är väldigt dåliga på att vara just effektiva och få mycket gjort. De är dock väldigt bra på att vara närvarande, umgås med sina nära och kära, låta saker och ting ta den tid det tar, det som inte hinns med idag kan göras en annan dag. Det känns som att de verkligen lever alla veckans veckodagar. Ibland skulle jag nästan tro att människor här, trots att många har det ekonomiskt tufft, ändå är lyckligare och mer harmoniska än vi är hemma. Jag har ju inte sett eller gjort en studie på det här så jag kan inte veta såklart, jag bara spekulerar. Kanske att vädret också spelar in, kroppen blir mer avslappnad och det är även svårt att göra saker snabbt när det är varmt. En annan orsak kan vara just att de värdesätter och prioriterar tid med sina nära och kära, att det finns starka familje- och vänskapsband vilket skapar trygghet och gemenskap, viktiga faktorer för att vi ska må bra och trivas med livet. Och även om inte saker går snabbt här så gör alla något, de kanske inte får så bra betalt men folk verkar hellre göra något, känslan av att bidra, än ingenting alls, och många verkar vara beredda att ge de som behöver hjälp i en form eller annan. Det är som att folk här verkligen känner ett genuint ansvar för sina medmänniskor. Det tror jag också är en faktor som ökar lyckan och välbefinnandet.

Så i söndags levde vi fullt ut som mexikanarna. Vi åt en lång frukost/brunch, pratade, lyssnade på vågorna, sorlet från alla samtal och musiken som strömmade ur högtalarna. Sedan gick vi alla tre och fick en underbar massage på stranden, Frank älskade det. Dagen fortsatt i samma lugna takt, vi badade, slappade, åt och hängde tillsammans. Mer Mex-attityd till folket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s