Då var vi på väg efter en vecka fylld av avsked. Känner sådan tacksamhet för alla fina vänner, familj och kollegor. Så mycket kärlek. Bara vetskapen om att vi ska åka iväg har gett perspektiv på tillvaron och påminnelse om hur bra vi har det hemma. Kanske är det så att hemmamiljön och ens sammanhang i denna blir viktigare desto äldre man blir. Eller så är det bara jag som känner så. Vi pratade just om våra förväntningar men det känns svårt att ha så mycket förväntningar när man inte vet vad som väntar. Vi får helt enkelt åka dit och se vad som väntar. Nu mot första stoppet i LA.